Still haven´t found what i´m lookig for
Jag lever med en ständing känsla av att vara nr 2.
Jag har två riktigt nära tjejkompisar, oavsätt vem av dem jag är med känner jag mig alltid som näst bäst.
Här om dagen höll jag på att få ett riktigt psykbryt när inte mindre än 8 killar under en och samma kväll kom upp till mig och frågade om min kompis. Först kommer den ena och frågar varför hon inte svarar i telefon, känns som att jag är just rätt människa att fråga, varför inte bara ta det med henne men nej då, det vågar man inte, klaga istället för hennes kompis. Lite senare kommer herre nr 2 full som ett svin och ska beklaga sig över hur synd det är om honom för att min kompis inte tycker om honom. Jösses, jaha, vad ska jag göra åt det?
Det jag stör mig mest över är mig själv. Att jag faktiskt tar på min nån himla roll som psykolog åt dessa idioter. Sen! Idiot grej två, jag går och bertättar för min kompis om alla killar som älskar henne och som vill ha henne. Människan går sen och klagar över alla sms och samtal hon får från alla killar som älskar henne. Buhu, poor thing. Förlåt mig, men är det så jävla jobbigt be boysen ta sig nånstanns då, men jag vet ju att hon älskar det. Blir så jäkla trött.
Jag vet att jag är älskad och omtyckt men ibland pallar jag bara inte. Tyvärr så är det ju inte bara bland killarna, även våra gemensamma kompisar dissar och "favoriserar" henne. Jag kräver verkligen inte att alla ska älska mig men självklart vill jag väl också höra nångång från mina kompisar att nån liten pojk spanar in en men det händer ju inte.
Hatar också att jag har börjat bli bitter för det här. Haha vadå i-landsproblem, men det är verkligen så, blir skit lack så fort hon nämner nått om de där himla killarna som hänger på henne. Klart det kan väl vara jobbigt till viss del men som sagt be dem ta sig nånstanns då. Jag tycker synd om henne för mycket annat som pågår i hennes liv och jag skulle verkligen inte vilja byta liv med henne men jag önskar att jag kunde slappna av och ta mig själv för den jag är och vara nöjd med det och några fler blickar skulle ju inte skada. :*-)
Jag har två riktigt nära tjejkompisar, oavsätt vem av dem jag är med känner jag mig alltid som näst bäst.
Här om dagen höll jag på att få ett riktigt psykbryt när inte mindre än 8 killar under en och samma kväll kom upp till mig och frågade om min kompis. Först kommer den ena och frågar varför hon inte svarar i telefon, känns som att jag är just rätt människa att fråga, varför inte bara ta det med henne men nej då, det vågar man inte, klaga istället för hennes kompis. Lite senare kommer herre nr 2 full som ett svin och ska beklaga sig över hur synd det är om honom för att min kompis inte tycker om honom. Jösses, jaha, vad ska jag göra åt det?
Det jag stör mig mest över är mig själv. Att jag faktiskt tar på min nån himla roll som psykolog åt dessa idioter. Sen! Idiot grej två, jag går och bertättar för min kompis om alla killar som älskar henne och som vill ha henne. Människan går sen och klagar över alla sms och samtal hon får från alla killar som älskar henne. Buhu, poor thing. Förlåt mig, men är det så jävla jobbigt be boysen ta sig nånstanns då, men jag vet ju att hon älskar det. Blir så jäkla trött.
Jag vet att jag är älskad och omtyckt men ibland pallar jag bara inte. Tyvärr så är det ju inte bara bland killarna, även våra gemensamma kompisar dissar och "favoriserar" henne. Jag kräver verkligen inte att alla ska älska mig men självklart vill jag väl också höra nångång från mina kompisar att nån liten pojk spanar in en men det händer ju inte.
Hatar också att jag har börjat bli bitter för det här. Haha vadå i-landsproblem, men det är verkligen så, blir skit lack så fort hon nämner nått om de där himla killarna som hänger på henne. Klart det kan väl vara jobbigt till viss del men som sagt be dem ta sig nånstanns då. Jag tycker synd om henne för mycket annat som pågår i hennes liv och jag skulle verkligen inte vilja byta liv med henne men jag önskar att jag kunde slappna av och ta mig själv för den jag är och vara nöjd med det och några fler blickar skulle ju inte skada. :*-)
