Moppeålder
Just idag, och antagligen bara idag, saknar jag moppeåldern.
Idag är det mesta skit och jag vill bara sjunka genom marken. Såg just två glada 15 åringar åka förbi på en moppe, insåg just, att trots att jag hatade att vara 13-14 (min moppeålder haha) och mycket skit inträffade under de åren, så var den oftast en ganska lätt tid.
Kärleksproblemen bestod av en obesvarad kärlek till nån 16-17 årig kille som hade värsting moppen och var avgrundssnygg. Dagarna bestod av att smyga omkring i butiken han jobbade och hoppas på att han av nån mirakelanledning skulle komma fram och fråga om man ville ha skjuts haha. Vilken dröm! Trots ca två tre år av suktande så fick jag aldrig nån skjuts, och faktum är att jag nog inte skulle hoppat upp bakom en galen 15 plusare med testosteron likt en anabolsteroidanvändare även om jag fått chansen.
Det jag egentligen saknar med den där tiden var spänningen som konstant fanns där. Så fort man var ute och gick var det sjukt spännande när en mopped åkte förbi, skulle han tuta, skulle han stanna, för det inträffade ju faktiskt. Så fort man hörde en mopped blev man på helspänn och funderade på om man var snygg nog. Jösses vilka tider, men shit vilka små fjuttproblem man hade! Saknar dessa tider!! Saknar sommaren, saknar 13 när jag var liten och späd, saknar mina vänner! Saknar dåtiden. Tragik hej och hå. Usch.
Senare idag ska jag besiktiga bilen... Får se hur fan det ska gå, just nu vill jag som sagt bara dö, men tror det kan vara bra att ta sig ut ett tag. Köra bil mår man alltid bättre av<3
